Audiens för Margaretha Häggström - forskningsprojekt om utopiska framtider -

”Idén om utopiska framtidsbilder har varit ett ämne jag har velat jobba med länge. Ungdomar idag behöver få en känsla av medbestämmande och hopp inför klimathot, krig , pandemier och annat som är en del av deras vardag och som många unga idag har ångest över. Att få fundera över hur framtiden kan se ut genom en positiv syn av utopiska berättelser är en välbehövlig kontrast.”

– Margatetha Häggström via Göteborgs Universitets webplats

Furst Frei gav företräde för Margaretha Häggström – filosofie doktor i pedagogiskt arbete och lektor i bildpedagogik på HDK-Valand. Tillsammans med Camilla Brudin Borg – verksam vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion – har Margaretha beviljats forskningsmedel för ett tvåårigt projekt med titeln Samverkande undervisningsstrategier för främjande av elevers framtidslitteracitet. Margaretha informerade Furst Frei om projektet, som bygger på ett kortare pilotprojekt och integrerar två berättelsebaserade undervisningsmetoder: storyline och utopiskrivande (i form av bild-berättande – serier). Grundtanken med forskningsprojektet är att ta fram undervisningsstrategier som stärker elevers kapacitet att visualisera fler tänkbara positiva ”framtidsvärldar”. Margaretha Häggströms och Camilla Brudin Borgs projekt blir HDK-Valands första ULF-projekt (ULF – Utbildning, Lärande, Forskning: en nationell försökssatsning som ska utveckla och pröva hållbara samverkansmodeller mellan samhällets olika sektorer.)

Margaretha berättar kort att metoden storyline utvecklades i Skottland under 60talet; den använder sig av en metod där en ämnesövergripande paraplyberättelse skapas tillsammans med eleverna genom praktiska och berättande moment. Både elever och lärare befolkar berättelsen med karaktärer som sen svarar på dramatiserade interventioner och pedagogiska problem, som måste lösas med gemensamma insatser. Metoden kan anpassas för barn och ungdomar i olika åldrar. I det lite mindre pilotprojektet fokuserade Margaretha och Camilla på direkt undervisning av eleverna men i det kommande projektet kommer större fokus att ligga på att introducera lärare och mentorer till metoden. Den kommande studien startar i augusti 2024 och är tänkt att genomföras på tre skolor, i samverkan med elever och lärare.

Under audiensen reflekterade Margaretha och Furst Frei över världsläget och ställde sig frågan vad det skulle göra med oss människor, om vi för en vecka slapp all negativ rapportering i traditionella och sociala medier. Kanske blir människor ”goda” av goda nyheter, och vice versa? Vilket ansvar har vi som enskilda individer med de berättelser vi skapar eller återberättar? Margaretha och Furst Frei diskuterade vikten av att äga tyst och ”levd” kroppslig kunskap – för att balansera upp nutidens kanske ensidiga fokus på traditionell bokkunskap. En erfarenhetsbaserad sinnlig kunskap hjälper oss kanske att knyta an till både medmänniskan och den omgivande naturliga världen. Här nämnde Margaretha ett exempel från sin avhandling Estetiska erfarenheter i naturmöten. En fenomenologisk studie av upplevelser av skog, växtlighet och undervisning: I ett av studiens moment, fick eleverna i en klass i årskurs 2 och i en klass i årskurs 6 regelbundet gå i skogen och bekanta sig med varsitt träd. Efteråt fick de frågan om hur de upplevt dessa besök flera gånger i veckan. De rapporterade en ökad känsla av samhörighet med sina respektive träd, att trädet i någon mån är ”precis som vi” – en varelse att känna omtanke gentemot.

Slutligen landade audiensen i det angelägna i att värna olika typer av intelligenser och kunskap, trots tendensen i rådande utbildningspolitik att avveckla kreativa och praktiska vägar till kunskap. Annars riskerar humanistiska perspektiv på människan som lekande och lärande varelse att gå förlorande. Ernst Wigforss, socialdemokratisk finansminister och humanistisk visionär under 1920- och 1930talet lär ha sagt:

”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt vore vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

– Ernst Wigforss