👑 H.F.H. Prins Frei gav audiens för Åsa Arping – Dekan vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs Universitet

STIFTELSEN ÖVRALID HAR UTSETT 2025 ÅRS PRISTAGARE – ÅSA ARPING

”För en forskningsinsats som förnyat vår förståelse av kön, klass och författarnamnets genomslag i den svenska 18- och 1900-talslitteraturen”

– Motivering Övralidspriset 2025

H.F.H. Prins Frei gav audiens i barockbyggnaden Kronhuset för Åsa Arping, professor i litteraturvetenskap och sedan 2023 dekan vid Humanistiska fakulteten på Göteborgs universitet. Audiensen gavs med anledning av Åsas tilldelande av Övralidspriset, som delas ut varje år sedan 1945. Priset tillkom efter författaren, poeten och Svenska Akademiledamoten Verner von Heidenstams önskemål i testamentet. Övralidspriset delas ut av Stiftelsen Övralid och ges till författare, essäister eller forskare med humanistisk inriktning. Prisceremonin sker traditionsenligt, på Heidenstams födelsedag 6 juli varje år. Menyn är alltid densamma, Heidenstams födelsedagsmeny: Storröding, kyckling och jordgubbar.
Närvarande vid audiensen var också Johanna Hillgren – humanistiska fakultetens pressansvariga och kommunikatör med fokus på forskning. Johanna är också sekreterare i prefektrådet.

Dagen till ära hade Åsa iklätt sig dekankåpan – ämbetsdräkten – med spännen i form av Göteborgs Universitets sigill. Samtalet med Åsa kom att handla om humaniora, litteratur, bildning, samtid och framtid. Prins Frei fick också möjlighet att informera sig om vad en dekan egentligen är och gör.

Doktorsavhandlingen som blev klar 2002, har titeln Den anspråksfulla blygsamheten: Auktoritet och genus i 1830-talets svenska romandebatt.
Avhandlingen fokuserar på det kritiska mottagandet av tre kvinnliga romandebutanter: Fredrika Bremer(1830–31) med Famillen H*** , Sophie von Knorring (1834) med Cousinerna, och Emilie Flygares Waldemar Klein (1838). För sitt avhandlingsarbete tilldelades pris av Svenska Akademien ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse. 2016 utnämndes hon till professor i litteraturvetenskap vid GU, där hon fortfarande forskar om hur klass och kön gestaltas i svensk 1800-talslitteratur. Utanför akademin är Åsa känd för sina återkommande essäer och krönikor i bland annat GP Kultur.

Från och med årsskiftet 2023 axlade Åsa rollen som dekan vid Humanistiska fakulteten på Göteborgs universitet. Som dekan är hon högsta administrativa ledaren för fakultetens akademiska verksamhet – direkt underställd universitetets rektor. Varje fakultet har även en kanslichef, som är chef över stödverksamhet och administration.  Tillsammans med ledningsgruppen och fakultetsstyrelsen ansvarar dekanen både för den dagliga driften och för fakultetens långsiktiga strategi. I praktiken innebär det att stötta medarbetare, ge förutsättningar för undervisning och forskning, och driva frågor om utbildning och resurser vidare till universitetets högsta ledning. Dekanen är chef för fakultetens prefekter, vilka i sin tur basar för institutionerna, där det stora arbetet med att bedriva utbildning och forskning pågår.

Något som både Åsa Arping och Johanna Hillgren har noterat, i sina respektive funktioner, är attitydförändringar i samhället gentemot humaniora. Till exempel har nuvarande regerings utbildningspolitik ett starkt fokus på STEM-utbildning (Science, Technology, Engineering, Mathematics). Därför tillsattes en kommitté under namnet STEM-delegationen för att samordna implementering av dessa ämnen på alla utbildningsnivåer och för att formulera insatser för att öka andelen utbildade inom STEM-ämnen. Man vill gärna fokusera särskilt på flickors och kvinnors utbildning inom dessa. Johanna nämnde att hon ofta omvärldsspanar och hänger med i den offentliga debatten kring humaniora, bland annat i sociala medier. Den aktuella debatten tycks ofta vara kritisk till de ”mjukare” humanistiska disciplinernas förmåga att bidra med något konkret till samhällsutecklingen. Åsa nämnde också att man ser minskade anslag till forskning och undervisning inom dessa ämnen. Samhället verkar ofta ha en ambivalent inställning till humanioraämnena. De kan samtidigt ses som både ”onödiga” för ett materialistiskt orienterat samhälle men också lite ”fina” krusiduller som man kan dra fram ur kavajärmen för att underhålla med när det passar –  lite ”Vitterhet till Kaffet”, som en söt avslutning.

Humanistiska fakulteten är platsen för frågor som rör mänskliga existensvillkor. Här undervisar och forskar vi inom språk, kultur, historia, litteratur och filosofi – allt samlat under ett och samma tak i Humanisten.

 

-Från Göteborgs Universitets hemsida

Som förhållandevis ny dekan, vill Åsa särskilt lyfta humanioras villkor. Hon ser som en huvuduppgift att ”driva humanioras sak” – till exempel genom att påverka finansiering och opinion för att studenter ska kunna välja humanistiska utbildningar. Hon vill inte att humaniora ska betraktas som en guldkant, eller ett smycke, utan som ett vetenskapligt fält bland andra. Humanistiska forskare ska inte heller betrakta världen från elfenbenstorn, utan vara nära samhället och människorna. Här kommer frågan om aktivism in i samtalet: varför anses det vara flummigt, ”farligt”, aktivistiskt eller politiskt när humanistiska forskare uttalar sig om samhället? Akademin ska väl bidra med kunskap som hjälper oss att göra samhället bättre, oavsett om det gäller medicinsk, ekonomisk eller annan forskning? Åsa nämner att humaniora kanske inte alltid levererar de färdiga svaren, utan snarare visar sin användbarhet genom att ställa skarpa frågor till samhället. Sedan har synen på forskaren som aktivist förändrats över tid. På 70talet var det till exempel fint att vara aktivist men idag har det fått en med negativt laddad klang. Kanske är humanistiska ämnen ”farliga” för att de inbjuder till reflektion och kritiskt tänkande och det är ju klart, människor som tänker själva är mindre benägna att acceptera politisk propaganda eller andra försök till vilseledning.

Som exempel på humanioras betydelse, lyfte Åsa fram den kollektiva erfarenheten av den senaste pandemin. Om något, lärde oss situationen att de ”hårda” frågorna, och medikaliseringen av pandemin, inte var så klockren för att hjälpa människor att navigera krisen. Istället borde man kanske ha pratat mer om psykologi, eller om det fanns historiska erfarenheter av tidigare pandemier eller kriser som vi få hjälp av. Vilka praktiska lärdomar hade vi kunnat destillera ut från källor från svensk beredskap eller, inte minst, krigsåren i Norden under andra världskriget? Här hade vi varit behjälpliga av bredare lärdomar, och då börjar man snart beröra frågor kring historia, kultur och kommunikation.

Samtalet berörde även vad det innebär att bära upp ett ämbete – både praktiskt och ceremoniellt. I det dagliga arbetet är prinsens och dekanens uppgifter ganska olika men båda har också ceremoniella funktioner. Här talades det runt bordet om avsaknaden av ceremoniella mentorer och att det skulle kunna underlätta om man hade ett forum för att diskutera ceremoniell form och gestaltning. Till syvende og sidst är människan en rituell varelse. Människor verkar i alla tider behöva ceremonier, som inramning för att markera passagen från ett tillstånd till ett annat, oavsett om det är i det privata, akademiska, professionella eller andliga livet. Här blir dekankåpor, hattar, furstliga mantlar, kronor, latinska harangeringar och lagerkransar parafernalia som för in en påminnelse om det tidlösa och allmänmänskliga som ramar in det personliga i ett mänskligt liv.

Åsa betonade att rollen som dekan inte tar ifrån henne lusten att forska och förmedla kunskap. Trots sina administrativa uppgifter arbetar hon fortfarande ”lågintensivt” med egna forskningsprojekt vid sidan av dekanjobbet. Övralidspriset som Åsa nyligen fått, är ett lokalt literärt nobelpris i miniatyr – det är en hedersbetygelse och uppmuntran i ett och samma. Det är dock inte första gången någon från Göteborgs Universitets institution för litteratur, idéhistoria och religion får priset. Idéhistorikern Bo Lindberg belönades med priset 2023. En fjäder i hatten för institutionen!

Läs mer:

Åsa Arping, på Göteborgs universitets webbplats

Åsa Arping GP – med anledning av Övralidspriset

Övralidspriset lista över tidigare pristagare

Särskilt tack till Johanna Hillgren för foto och kommunikativ närvaro under audiensen. Läs mer om Johannas arbete på Göteborgs Universitet:

Johanna Hillgren – kommunikatör